När alliansen tar makten i september 2018 höjs skatten med omedelbar verkan som en konsekvens av en ”plötslig insikt om att pengarna inte räcker”. Denna insikt menar man på beror på att man inte haft önskad insyn eller koll på det ekonomiska läget. Alliansens gör en skattehöjning som ska gå till att ge den mest utsatta gruppen i samhället en värdig livssituation, enligt Robin Holmberg, som säger att samhällskostnaderna ställer tuffa krav på organisationen.
Med detta som bakgrund är det inte märkligt att en viss förvåning uppstår när Alliansen lägger fram sitt förslag på budgetdirektiv för 2020. Det visar sig snabbt, när frågan bordläggs i kommunfullmäktige för vidare granskning, att intentionen att spara 25 miljoner dolts väl i ett snårigt underlag – och att skattehöjningen som skulle finansiera vår välfärd istället ska finansiera kommunens resultatmål.
LSS, socialtjänsten och skolan kämpar alla med underskott, som kan åtgärdas med den skattehöjning som införts. Istället åläggs dessa viktiga funktioner att spara mer, på bekostad av de mest utsatta grupperna i samhället. Den gruppen Alliansen värnade så om, när skatten höjdes.
Vi socialdemokrater och vänsterpartister undrar varför Alliansen inte håller det som lovats och låter skattehöjningen komma Ängelholmarna till godo istället för att balansera kommunens resultatmål.