Hur långt är majoriteten villig att gå av ideologiska skäl?

Publicerad i NST:s min mening den 15 mars 2020

Svar på insändarsvar av Robin Holmberg (M), kommunstyrelsens ordförande, infört den 6 mars.

Frågan om det ska vara möjligt för bolag att göra stora vinster på barns utbildning eller våra äldres vård och omsorg är givetvis ideologisk.
I grunden handlar detta om hur våra skattemedel ska användas.

Vi anser också att debatten kring friskolor borde engagera fler än de lokala politikerna. Den borde i mycket högre utsträckning engagera både elever och föräldrar.
För hur man än vrider och vänder på frågan om fristående verksamheter, som drivs som aktiebolag, så blir svaret alltid detsamma, det vill säga att de skattemedel som kommer in i verksamheten delvis åker ut i andra änden som aktieutdelning till ägarna.

Att friskolor utgör ett hot mot den kommunala välfärden är väl snarare därför ett faktum än ett ”förlegat synsätt” som kommunstyrelsens ordförande framhåller. Det har bevisats gång efter annan att när friskolor går i konkurs och lämnar eleverna tar de skolpengen med sig. Det hände i vår kommun 2014.

Den rimliga frågan att ställa här borde vara hur långt majoriteten är villig att gå av just ideologiska skäl vid skoletableringar. När friskolorna dessutom omges av rubriker som, ”betygsinflation”, ”segregering”, ”lönedumpning” och ”dränering av den kommunala skolan” så är det svårt att se någon annan förklaring än att det handlar om ideologi.
Vår uppfattning är att kommunen är bäst lämpad för att driva skol- och omsorgsverksamheter, eftersom den inte drivs av vinstintresse utan av omtanke om elever och vårdtagare.

Lars Nyander (S)
Oppositionsråd

Lars Carlsson (S)
Gruppledare
Familje- och utbildningsnämnden

facebook Twitter Email